min egna sida om att överleva efter en gruppvåltäkt

Bra att ni finns...

*** Detta inlägg har modererats av Andrum ***

Vet inte vad jag ska skriva men jag blev så glad över att finna denna sida...

Jag blev så glad att jag grät glädjetårar när jag hittade hit, det är sorgligt att vi är så många men det är samtidigt skönt att vi som finns har hittat varandra...

Vad härligt att se dig AnnaG, jag hoppas att du mår bra! Många frivilliga kramar!

Hej! Ville bara hälsa och säga att jag lever.Kram på er alla.

Hej Andrumet, lovly sight
Ni är välkommna å kvista in på min blogg och MAN gammal som ung, välkommna jag har kämpat med våra frågor i 18 år nu. Efter det jag trädde fram i aktuellt jan-90. Där såg jag pojken i mig och sen dess, går det inte att tysta honom
För den som vill
Där ser ni min intensiva debatt och där finns massor av länkar, K-Å Bjurkvist

Pedofilens största vapen mot barnet är ju att manupulera det, få det till att det är barnet som vill ha sex med den vuxne, Det är det som blir offrets största kamp mot att bli en överlevare, Man är så äklad och besviken på sig själv att man har tillåtit detta, Men om man inser och förlåter sig själv, Att det kan aldrig vara barnets fel att en vuxen har sex med ett barn är mycket vunnet på vägen, Sen tror jag att kroppen är så fiffigt ordnad så att när bearbetningen börjar så kommer det bara så mycket som kroppen klarar just då, sen tar det olika lång tid för alla som bearbetar sina traman, inget övergrepp är det andra likt, vi måste få den tid som behövs av omgivningen, det är som när man sörger en kär vänns bortgång, Ingen säger åt den att sluta sörg nu, gå vidar utan det tar den tid det tar, vi sörjer ju förlorade barndom, nu ger vi oss inte utan vi behöver få ett samhälle att fatta att vi fins i *IRL*Ge oss respekt men vi behöver inget pjosk, Vi är vuxna mäniskor med sargade själar.

Till alla er som kämpar för att bli överlevare ! Det är tufft, Men jag låvar det är värt det, När man är över på andra sidan, Beklagar Lotta att det tog så lång tid, innan du vågade se, jag var runt tretio när jag först våga erkänna för mig själv, sluta ljuga för mig själv, då först kunde jag börja min bearbetning, Mycket synd att du inte fick den responsen av din mann som du så väl skulle behöft,I dag är jag 52 år och sedan några år tillbaks har jag stöttat och hjälpt andra som har det svår med sina sogearbeten

Är så glad att jag hittade den här sidan.
Är i kris just nu.
Fyller snart femtio och har på något plan vetat hela mitt liv vad jag varit med om, men utan riktiga, klara minnesbilder.
De kom för 3 år sen i samband med en svår depression.
Igår lämnade min man mig för att han inte står ut med nån som är sjuk och mår dåligt hela tiden. Vet inte vad jag skall ta mig till.