hypermedveten som jag är så hoppas jag att den här dalbypeter inte kände sej välkommen alltför länge?? Nån som instämmer? hoppas att han insåg vad som gäller här

Hej anonym! Du är värd att att få börja må bra till varje pris, låt inte personen i fråga trampa på dej mer!!!Blir både lessen o förbannad när jag läser det, men du kanske måste försöka ta dej därifrån även om det känns svårt!!!!Det finns hopp vet du!!!!

Jag vandrar i gränslandet mellan hopp o förtvivlan, livslust o dödslängtan, kommer den vakna mardrömmen att ta slut? hur många år ska jag sätta till att försöka förstå att det inte var mej det var fel på? du var en vuxen jag var ett barn o jag undrar om du ens själv förstår vad du gjorde det barnet, leva ett liv i känslomässig misär leva ett liv med en trasig själ d är vad du gjorde, ett evigt kämpande mot mej själv, d är vad du gjorde! skrev jag -97 0 nu har har jag trots allt kommit en bit på väg, för jag vet att man kan bli hel, eller helare o d finns så mycket som är värt att leva för! kram till er alla från lilla trasselsudd

Jag har läst om Andrum i Spegeln och är intresserad att bli medlem. Jag är inte duktig på data men hoppas ändå kunna förstå och förstås. Är medlem i RSCI sedan många år . Har försökt det mesta i behandlingsväg men mår fortfarande dåligt . Har ätit Anafranil över 20 år- utan det har jag nog inte levt idag. Duger den förklaringen för att få vara med er ?

Hej. Jag skrev fel land. Är från Sverige---värmland. SÅ HÄR känner jag för min förövare iblann Susanne

hej. jag har vart utsatt för övergrepp under 15 års tid.

Nej anonym det är inte därför du finns till det finns ngt annat för dig också. Lider med dig och är arg på personen som gör detta mot dig .

Hej!,jag är utsatt fortfarande trots mina 30 år.Känns skamligt att skriva det, men så är det.Har inga krafter att få slut på detta.måste nog flytta men tom det känns jobbigt.Börjar kännas som jag är till för detta.

Hej, jag är ny här och sökte mig hit på grund av min mörka barndom. Jag är 58 år men minnena sitter där som om det vore igår. Det är en tung börda att bära genom livet att ha blivit utsatt som barn. Fick en gång en tavla på en kvinna som håller om ett barn av min syster, hon hade skrivit på tavlan "det finns inget mörker min syster, mörker är stulet ljus", dom orden har jag burit med mig genom mitt vuxna liv. Dom orden har gjort att jag kämpat och fortfarande finns till.

Sträcker ut en hand och hoppas någon finns som vill hålla den en liten stund. Mitt jag håller på att lösas upp, kroppsliga sensationer talar om för mig att de minnen jag haft bara är toppen på ett isberg...där finns mer som jag ännu inte vågar se men som trycker på så att jag inte kan andas