Jag tycker om "Andrum". Det är precis vad det handlar om att ge mitt sanna jag en plats att andas, att finnas till för första gången. Men jag kunde inte börja få plats förrän mörkret jag burit på så länge började komma fram i ljuset.

Allt har varit upp och ner de senaste dagarna, inte bara mitt liv utan hela min familjs liv har vänts upp och ner. Hittade denna sidan genom ROKS och kände både glädje och sorg. Glädje över att inte behöva känna mig ensam, men sorg över hur många som är utsatta!
Jag är tacksam för en undebar sida där alla som varigt utsatta får en chans att prata, få ett 'andrum' där man inte är ensam!

Tack, och glöm aldrig, man har alltid rätt till sina känslor! Kram J

Käns skönt att hittat ett ställe som detta.
Har under min uppväxt helatiden förträngt det jag var me dom som 5- åring. Men nu har tankarna kommit tillbaka och det är inte bearbetat till fullo.
Därför jag sökt mig hit för att kunna läsa om andra som oxå varit utsatta och på det viset för mig själv bevisa att jag inte är ensam.

Jag har en undran om detta forum och det är om det endast är för överlevare av sexuella övergrepp från barndomen eller kan man bli medlem även om de sexuella övergrepp man har överlevt började i tonåren och inte var av en familjemedlem?
Det är möjligt att min bror förgrep sig på mig när jag var liten, men jag har inte mer än mycket små flashbacks av detta.

Jag blev våldtagen av min bästa killkompis för 9-10 månader sedan. Jag minns inget eftersom att jag däckade men mår skitdåligt av allt det här. Jag fick all skuld mm. och jag har inte ens en tanke på att anmäla allt var ju mitt fel. Har inte pratat med någon om det. Har även fått veta att min mamma blev våldtagen när hon var något år äldre än mig och min kompis som har blivit sexuellt utnyttjad av min gamla lärare. Jag spricker snart, jag klarar inte av att hålla allt inom mig längre. Jag behöver någon att prata med..

underbart att hitta ett ställe med likasinnade.det finns så mycket styrka här.äntligen ett ställe där man vågar tala kram

hej är ny här men det käns otroligt bra att veta att det finns andra i min situation!!!

första gången här. jag trodde att jag hade gått igenom all skit å tagit mig vidare.Lärt mig att förstå vad det innebär att ha varit utsatt för sexuella övergrepp.tagit mig ur destruktiviteten,missbruket,skärandet,börjar det om från början.Jag träffade en man förlovade mig och skaffade tre barn på tre barn,med ja en pedofil.Jag som trodde jag kunde se minsta tecken märkte ingenting,utan det kom fram först efter seperationen.Min enda tröst är att jag lämnade han efter 5 år inte efter 10 eller 15..Men min skuld äter upp mig,hur ska jag kunna se mina barn i ögonen och erkänna att jag själv har varit utsatt men inte märkte nåt.

Vet inte vad jag skulle göra utan er alla här på andrum. Är otroligt tacksam för att det finns en sådan här plats. Jag har kommit en bit in i bearbetandet nu, men det är inte lätt. Så många av symptomen har blivit en del av min personlighet, känns det som. Men jag tror på framtiden, jag tror på att det finns ett liv utan mardrömslik ångest, flashbackar, skam och urusel själkänsla. Jag tror på att även jag kan bli hel en dag, att det finns ett liv bortom övergreppen.

Det är underbart att en sådan här sida finns! Har hittat hit nu och det känns så skönt att se hur många som vet och kan förstå det jag vet och förstår-det är mindre ensamt nu