Hej allihopa !

skriver för att jag inte ritigt vet vad jag ska ta mig till. Har under hela mitt liv levt i vetskaen av att ha varit utsatt men hållt undan det och i stället arbetat för att hjälpa andra. Flyttade tillbaka till min hemstad när min mamma blev sjukoch skrev in mig som arbetsökande. Nu har jag hamnat i ångest och skuldkänslor efter det att min mamma dött. Min syster har öppet anklagat mig inför min pappa med att jag skulle ha förtalat honom. Han säger att jag bara fantiserar och tycker att jag ska gå till en psykiatiker. I den samtalskontakt jag påbörjat har jag fått fatt i min ångest om min utsatthet från min barndom. Har begärt hjälp med att hitta ett annat yrke på arbetsförmdelingen men där anser psykologen att jag har så mycket kompetens men att jag borde sjukskriva mig för att bearbeta allt som hänt...själv är jag rädd att tappa mina försvar helt samtidigt som jag någonstans kan känna att det inte finns någon annan väg att gå. Skriver för att kanske få lite råd......kan man sjukskriva sig för livssmärta, ångest, sömnsvårigheter, skuldkänslor och ett ständigt ältande....känner just nu att jag inte orkar tänka tanken på att finnas för andra längre...vet helt enkelt varken ut eller in, på arbetsförmdelingen antyder hon att jag nog inte orkar med något arbete överhuvudtaget just nu.....är rädd för att inte bli tagen på allvar hos läkare och försäkringskassa.Får av min syster och min far höra att jag ägnar mig åt självömkan, att jag borde skaffa mig jobb,flytt

äntligen har jag hittat en sida jag kan känna mig hemma i..... kanske hittar jag någon som vill prata med mig..??? känner mig såensam om det jag varit med om..

Hej! ( har en fråga egentligen)
Ville bara skriva några rader, för jag är så tacksam att den här sidan finns! Jag är alltid inne och läser här och det känns så skönt att veta att man inte är ensam! Ni är bäst! jag har varit inne här i några år faktiskt, men aldrig vågat skriva, så tänkte jag, nu skriver jag! och det gick bra

Men nu till min fråga. Det känns som om jag vill hjälpa till så mycket nu.. jag arbetar fortfarande med mig själv, meen jag vill hjälpa! Är det någon som vet någon organisation eller något som man kan hjälpa överlevare i? Eller något sådant? Det känns som jag har så mycket hjälpestyrka på nåt vis. Någon som vet nåt?

STYRKA TILL ER! Ni är så underbara allehopa!

Jag tackar er för en bra hemsida

Lite tragiskt att jag mår bra av att jag inte är ensam om att må dåligt

Helt plötsligt känner jag min mindre ensam

Okej jag förstår.

Hej igen på er alla,nyfiken som jag är och gillar att hålla i samman komster,undrar om någon här har eller skulle vilja ha någon träff att kunna utväxla lite om varandra eller bara att kunna träffas o kunna slappa från vardagen som vi har att leva med,under ordnade förhållande,inte vet jag om det är för mycket begärt några av oss hade kanske tyckt att det vore kul.

Hör gärna av er till mej om ni har några förslag eller åsikter.

Kram på er alla.MVK Peter.

jag blev rekomenderad hit av en vän.. o tycker detta är väldigt fint o bra att ha någon annan att utbyta tankar med.. dom som inte vet vad det innebär,, kan inte förstå att ens vuxna liv är ett Helvete helst inom det sexuella..
Ha det bra ¨där ute vi är inte ensamma

Tur att man hittade hit och kunna utbyta tankar och erfarenheter med andra.